Brukarna på Brinkehem bryter mark med konsten som medicin

I snart tolv år har konsthallen samarbetat med äldreboendet Brinkehem i Brösarp. Sätten har varit många genom åren och det har varit åtskilliga utställningar. Men aldrig i konsthallen. I morgon är det både premiär och vernissage. För första gången ställer brukarna från Brinkehem ut i Tomelilla konsthall.

I höstas hade Tomelilla konsthall en utställning genom programmet Skapa plats, för att göra konsten mer inkluderande och tillgänglig för fler. Då hade de tre inbjudna konstnärerna funktionsnedsättning att dela med dig av. Nu handlar det om andra utmaningar. Brinkehem är ett äldreboende med utsikt över Brösarps norra backar från första parkett.

– Vi har försökt hitta nya vägar att jobba på. Brukarna på Brinkehem ska också ska kunna ta del av det som händer här i konsthallen. Nu tar vi alltså tillgängligheten ytterligare ett steg vidare. Personer på äldreboenden, och andra grupper som har svårt att ta sig hit, eller har svårt att tillgodogöra sig konsten i kommunen på olika sätt, ska också kunna vara med, säger Désirée Lennklo, intendent på Tomelilla konsthall.

Kultur inom äldrevården

Gunilla Jones är undersköterska inom vård och omsorgssektorn i Tomelilla kommun. Hon har spetskompetens inom fler områden, bland annat inom konstpedagogik och konstterapi. En gång i veckan har hon möjlighet att kombinera alla kompetenser i sitt arbete, som är kultur i vården. I detta fall kultur inom äldrevården.

– Om vi ser på detta i ett större perspektiv, så blir mitt bidrag att vi höjer kvaliteten på den vård som kommunen ger, berättar Gunilla.

På Brinkehem finns tre avdelningar, två permanenta och en korttidsavdelning. Men upptagningsområdet är stort när alla personer med hemtjänst räknas in. Men med sitt konstterapeutiska arbete med brukarna skapar Gunilla en plattform för dem alla.

– Vi träffas och har konsten som gemensam nämnare för att uppleva gemenskap. Kommer du in på ett äldreboende är det med största sannolikhet sista platsen innan du lämnar jordelivet, och då har vi en stor uppgift att den sista tiden ska bli lustfylld. Den ska ge hopp och välbefinnande. Med konsten kan vi sänka orosprofilen och skänka ett välbehag, menar Gunilla.

Detta är ett bra exempel på hur vi i en liten kommun kan arbeta mellan institutioner och avdelningar.

Konsten blir en motvikt mot åldrandets åverkan

I en del fall kan Gunilla till och med ge sina konstelever på äldreboendet ett ”motspråk”.

– Om du har drabbats av en stroke, och har tappat tal och förlorat förmågan att använda din högra sida, så kan du med vänster sida börja måla och känna att ”jag kan det här”. Du kan känna en stolthet och ett välbefinnande, förklarar Gunilla.

Det konstterapeutiska arbetet på Brinkehem visar hur kultur i vården kan fungera. På äldrebopendet arbetar de i ett team – hela personalen arbetar tillsammans med brukare och anhöriga, som uppskattar att deras nära och kära ställer ut på Tomelilla konsthall.

– Detta är ett bra exempel på hur vi i en liten kommun kan arbeta mellan institutioner och avdelningar, för att nå ett väldigt fint resultat. Vi använder varandras kompetenser, som i det här fallet äldrevårdens tillsammans med konsthallens, säger Désirée.

Konsthallen når ny och bredare publik

Ytterligare en värdefull aspekt på samarbetet med äldrevården är att konsthallen genom projektet och utställningen även når en bredare publik, som kanske aldrig skulle komma till konsthallen annars.

– Tillsammans så kan vi stärka och höja kvaliteten, i det här fallet inom äldrevården. Och vi blir ju fler och fler äldre. Nu kommer fyrtiotalisterna in i äldreboenden och då är det jätteviktigt att vi kan möta deras olika krav på aktiviteter och vård, påpekar Gunilla och fortsätter.

– Med konst, som i mitt fall med konstterapi, så kan vi sörja för att de mår bra, och med små medel flytta fokus från en sjukdomsdiagnos eller depression till något positivt i stället.

Kan inte vi komma till backarna får backarna komma till oss.

Aldrig hållit i en pensel tidigare

Många på Brinkehem kommer från ett liv som lantbrukare och aldrig har sysslat med kreativa konstformer. Därför behöver Gunilla anpassa verksamheten så att alla blir bekväma i den nya situationen.

– Skulle jag storma in och säga ”nu ska vi måla” det blir det lätt ”nej tack!”. Har du knappt ritat en streckgubbe i hela ditt liv och sedan får ett blankt papper och pensel i handen kan det bli lätt traumatiskt. Särskilt om man är dement. Det blir väldigt abstrakt, förklarar Gunilla.

I stället brukar hon teckna några exempel, och försöker anpassa motiv och perspektiv till brukarnas värld. Det kan vara höst med äppelplockning, eller en snörik vinter.

– De bor ju som sagt vid Brösarps backar, och från arbetsrummet kan de låta den fantastiska utsikten mot backarna inspirera dem. Kan inte vi komma till backarna får backarna komma till oss, så att man känner att man är en del i landskapet, menar Gunilla.

Text och foto: Fabian Rimfors

Utställningen med konst från brukarna på Brinkehem pågår från 20 januari till 25 februari på komsthallens nedre plan. Läs mer här.