Från Amazonas djungel till Spjutstorps torg: Julgranens oväntade resa mot ny grön framtid

Vad har Spjutstorps nya torg med Amazonas att göra? Och vad har Amazonas att göra med julgranen som prydde torget i Tomelilla? Den gemensamma nämnaren heter biokol. Via ett projekt som härstammar från den svarta jorden i Sydamerika knyter kommunen kontakter med spetskompetens och framtidens klimatsmarta lösningar. Så här gick det till när julgranen fick ge nytt liv åt lönnar i Spjutstorp.

Djupt inne i Amazonas frodiga regnskog, för flera tusen år sedan, upptäckte ursprungsbefolknungen en hemlighet som skulle förändra både jordbruk och klimat. De hade hittat ett sätt att göra jorden bördigare med några enkla knep. Tidigare hade man använt sig av svedjebruk men nu var man ett effektivare sätt på spåren. I stället för att helt bränna ner skog och låta askan göda jorden, började man använda en mer kontrollerad, lågintensiv förkolning av organiskt material, där man täckte glöden med jord för att minska syretillförseln. På så vis fick man träkol som blandades i jorden och gjorde den ovanligt näringsrik och stabil över lång tid.

Sakta men säkert spred sig kunskapen och tekniken och förvandlade Amazonas till en mosaik av regnskog, jordbruk, byar och städer. Allt mer av marken blev ”terra preta”, svart jord, som portugiserna kallade den när de anlände för femhundra år sedan. På 1900-talet började forskare intressera sig för den bördiga svarta jorden, och de senaste tjugo åren har intresset ökat markant. I dag kallar vi denna sorts träkol för biokol, och nuförtiden framställs den från flera olika sorters material. Tomelilla kommun är med i dansk-svenska EU-projektet Power Bio för att ta del av all denna värdefulla spetskunskap.

Projektet stötte på patrull med hästgödsel

Power Bio-projektet handlar om att se restbiomassa som en värdefull resurs i stället för avfall, och samtidigt om att aktivt bidra till klimatomställningen genom innovativa lösningar. Projektet ska främja den gröna omställningen på tre punkter; det ska öka försörjningstryggheten, öka mängden biogas, samt öka produktionen av biokol och andra högvärdiga produkter från gräs, tång, halm och annan biomassa. För Tomelilla kommuns del började resan med en idé om att använda hästgödsel som substrat för biokolproduktion. Substrat är det organiska material som används som råvara i till exempel biogas- eller biokolproduktion.

– I början av projektet letade jag efter vilken typ av biomassa vi skulle kunna använda. Efter ett seminarium pratade jag med en biogasproducent som sa att hästgödsel var ett dåligt substrat för biogas. Jag hade tidigare läst en rapport om att hästgödsel tvärtom skulle kunna vara ett bra biokolsubstrat eftersom det innehåller mer strö inblandat än exempelvis kogödsel, berättar Ellen Boije af Gennäs Erre, verksamhetsutvecklare på Tomelilla kommun.

Inspirerad av rapporten, men med biogasproducentens ord i minnet, valde Ellen att ändå utforska hästgödsel som substrat. Hon tog därför kontakt med Bollerups naturbruksgymnasium, som gärna bistod med hästgödsel. Men biogasproducenten hade delvis rätt. När hästgödseln analyserades inför resan till Helsingborg, där NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings AB) skulle omvandla den till biokol, visade det sig att fukthalten var för hög. Den får nämligen inte överstiga 35 procent.

Det var då den oväntade lösningen dök upp, bokstavligen mitt framför ögonen på Ellen.

– En dag när jag kom gående mot kommunhuset och bekymrade mig över att jag inte hittat en lösning på att torka hästgödseln, så stod julgranen där på torget. Plötsligt fick jag en idé! Så jag frågade mina kollegor om de trodde på idén att göra biokol av julgranen, och det gjorde de, förklarar Ellen med ett brett leende.

Från teori till praktik när julgranen blev biokol

Processen att förvandla granstammen till biokol var dock inte heller utan utmaningar. Först behövde granstammen malas ner, vilket resulterade i ett fint material som verkade lämpligt att göra pellets av. Men trots flera försök, även efter torkning, misslyckades även pelleteringsprocessen.

– I stället testade vi en alternativ strategi där vi använde opelleterat material direkt i pyrolysanläggningen, berättar Ellen.

Av de 6 kg material som stoppades in (motsvarande 3 kg torrt material) matades endast 2,8 kg vidare in till pyrolys. Detta resulterade i 0,36 kg biokol – ett utbyte på cirka 25 procent. Resterande material fastnade i inmatningsbehållaren.

– Trots utmaningarna producerade vi ändå totalt cirka 70 liter biokol till Tomelilla kommun. Det motsvarar drygt fyra kilo. Och den här biokolen testar vi nu rent praktiskt på olika sätt.

Biokolen testas med träd på Spjutstorps torg

Sommaren spirar på det nyanlagda torget i Spjutstorp. Humlorna surrar i planteringarna som tillsammans med plattor och en pergola ersatt den gamla nötta asfalten. Här testar nu Tomelilla kommun biokolens egenskaper i skarpt läge. Framför pergolan har kommunen planterat fyra identiska naverlönnar (Acer campestre) i fyra identiska gropar, med samma skelettjord och i princip samma läge, men med olika behandlingar.

– Till det första trädet har vi blandat ner en långtidsverkande biokolbaserad gödning, laddad med tångextrakt. Andra lönnen ger vi en traditionell NPK-gödning. Men till tredje trädet har vi tillsatt vår egen biokol, som vi också laddat med tångextrakt, berättar Rasmus Simonsen, projektledare på Gata/park i Tomelilla kommun.

– Det är alltså biokolen från julgranen, fortsätter han. Laddningen med tångextraktet ska öka det mikrobiella livet i jorden och ge rötterna bättre tillväxt. Tack vare biokolets egenskaper hoppas vi att både näring och vatten hålls kvar längre i jorden, vilket gynnar växterna.

Uppföljningen av trädens status sker löpande och när Power Bio-projektet avslutas i januari nästa år kommer en rapport. Men Rasmus har redan noterat en liten skillnad.

– Vad vi ser hittills, trots att det är väldigt tidigt i projektet, är att det första trädet, som fick inköpt biokol laddat med tångextrakt, verkar ha mörkare löv än de övriga. Om detta beror på biokolet låter jag vara osagt.

Miljömässiga fördelar med pyrolys

En central aspekt av projektet är de miljömässiga fördelarna med pyrolys jämfört med traditionell förbränning av biomassa. När biomassa förbränns, eller bryts ner, frigör den koldioxid, men genom att pyrolysera så ”låses” i stället kolet i biomassan. 2018 klassade FN:s klimatpanel, IPCC, biokol som en ”Negative Emission Technology”, en negativ emmissionsteknik, som alltså hindrar koldioxid eller andra växthusgaser från att nå atmosfären och lagrar dem långsiktigt. På så sätt skapar biokolen en så kallad kolsänka, som sänker koldioxidhalten. Anledningen till IPCC:s klassificering är biokolets höga motståndskraft mot nedbrytning.

koldioxid trädet bundit från atmosfären medan det växte som träd

– När biokolet blandas i jord innebär det att grundämnet kol, som granen i detta fall bundit från atmosfären medan den växte till sig i villaträdgården, låses ner i hundratals, kanske upp till tusentals år, förklarar Ellen och utvecklar vidare.

– Biokol är ett av få enkla sätt att minska atmosfärens koldioxidhalt och därmed motverka klimatförändringarna. Det har även fördelen att kunna produceras i olika kvantiteter, från liten till stor industriell skala.

Förutom biokol och värme skapas även bio-olja vid pyrolys. Det är en förnybar olja som kan användas som bränsle eller i andra industriella processer.

Värdefull kunskap och viktiga kontakter

Power Bio-projektet har också lett till värdefulla samarbeten och kunskapsutbyte mellan olika kommuner och aktörer.

– Under projektets gång har vi haft ett flertal platsbesök hos olika projektdeltagare. Vi hade också en dag då vi utbytte erfarenheter, där vi fick ta del av Lunds kommuns arbete med att använda biokol i sin kompost för att öka kolinlagringen, berättar Ellen.

När det gäller framtiden för biokolproduktion i Tomelilla kommun finns både möjligheter och utmaningar.

– ”Allt är möjligt” är min grundinställning, menar Rasmus Simonsen, så visst vore det möjligt att utöka insamlingen av restbiomassor för biokolproduktion, men som det ser ut i dag skulle det bli svårt att transportera biomassorna till rätt anläggningar.

– Det kräver också stora anläggningar för att få fram större mängder biokol, och mig veterligen finns inga sådana i närheten av Tomelilla i nuläget. Ett alternativ vore att använda våra restmassor till att framställa biogas, och detta är något man just nu tittar på. Till dess får vi använda våra restmassor till att göra fin matjord, och flisen går till värmeverk och motionsspår.

Ellen Boije af Gennäs Erre tillägger att innan projektet avslutas vill kommunen ha en färdplan för framtiden:

– Vi vill ha svar på frågan: vad är nästa steg? Hur använder vi det vi har lärt oss?

Lärdomar och resultat

För Tomelilla kommuns del har en av de viktigaste lärdomarna från Power Bio-projektet varit att se restbiomassa som en resurs i stället för avfall.

– Så länge träd lever och växer är de ju kolsänkor eftersom de tar upp mer koldioxid från atmosfären än de avger. Men julgranen hade ju gjort sitt och skulle ändå fällts i den trädgård den vuxit sig för stor för, så det är kul att den nu är en ny form av kolsänka som bidrar med näring till nya träd i kommunen, tycker Ellen.

Rasmus påpekar att biokol har många potentiella användningsområden:

– Det förekommer mycket forskning och tester just nu, och vi vill ta reda på vilka egenskaper och användningsområden som gynnas av biokolet. Detta är spännande få vara en del av detta. Trafikverket använder exempelvis biokol för att ta upp farliga ämnen från förorenade ytor, så att det inte tränger ner i grundvattnet.

Samtidigt är han realistisk kring de ekonomiska aspekterna.

– Biokol är i grund och botten fortfarande ganska dyrt och energikrävande att framställa, så ska vi använda biokol på bred front kräver det att effekterna och fördelarna är tydliga men också överväger resurserna som går åt.

På samma sätt som kunskapen om biokol en gång spreds mellan folk i Amazonas, delas nu erfarenheterna från Power Bio-projektet över Öresund. Det som började i regnskogens mylla för tusentals år sedan lever vidare på Spjutstorps torg, som har fått sin egen ”terra preta”.