Tomelillas mystiska väsen med nio liv

Det som skulle bli ett sista farväl blev i stället början på något nytt. Sedan några veckor står Peter Tillbergs skulptur Den onämnbare vid kommunhusets entré och välkomnar besökarna – ett kärt återseende för ett konstverk som redan överlevt både turnéer och ett decennium ute i skogen.

Efter vad som nyligen troddes vara ett sista farväl, har Tomelillas mest omtalade konstverk fått nytt liv. Den onämnbare, Peter Tillbergs fyra meter höga skulptur som under tio år överraskat vandrare i Christinehofs ekopark, har nu fått ett nytt hem vid kommunhusets entré, tills vidare.

Konstverket, skapat 1982, har genom åren väckt både nyfikenhet och frågor. Första kända skildringen av Den Onämnbare kom redan tio år tidigare, i Tillbergs välkända målning Blir du lönsam, lille vän? från 1972, och idé och form följde honom sedan genom hela konstnärskarriären. Skulpturen, byggd av frigolit, färg, tyg och bivax, kom till under inspelningen av Anders Widoffs film Dagar utan namn 1982, där åskådaren får följa Tillbergs tankar och skapelseprocess.

– Efter premiären i Vallentuna visades verket på konsthallar och museer runtom i Sverige. I slutet av 1990-talet, inför Tillbergs flytt till Frankrike, frågade han om Tomelilla ville ta emot en donation. Och vi sa ja, berättar Désirée Lennklo, intendent vid Tomelilla konsthall, om hur det gick till när Den onämnbare blev tomelilling.

Från förgörare till beskyddare

När konsthallen tackat ja packades skulpturen ner och skickades till Tomelilla, och blev liggande i flera år, ända fram till 2015 då Christinehofs ekopark erbjöd en plats. Där stod Den onämnbare vid en vandringsled i bokskogen, där den tolkades som ett vänligt naturväsen – något av en beskyddare. Detta är en kontrast till hur Tillberg själv en gång beskrivit honom: som en kraft som sög liv och näring ur marken tills världen runtom blev karg och död.

– Det är fascinerande hur konstverk kan ändra betydelse över tid. Vad som för konstnären en gång var negativt kan för publiken bli något positivt, påpekar Désirée Lennklo.

När Den onämnbare placerades i skogen trodde man att väder och vind skulle göra slut på honom inom några år. I stället stod han i ett decennium – längre än någon förväntat. Men när bitar av frigolit började lossna togs beslutet att flytta honom av miljöskäl. Efter samråd med Kerstin Tillberg, konstnärens änka, fick han nyligen en sista chans att möta en konstpublik inne i Tomelilla konsthall. Nu har han trots allt fått ytterligare ett liv utomhus.

Ett av få offentliga konstverk i Tomelilla

Vid kommunhusets entré står han nu och välkomnar besökare. ”Tomelilla har fått sin egen frihetsgudinna” sa ett barn som gick förbi konstverket. Placeringen är både central och symbolisk: en öppen mötesplats där alla som passerar kan stanna till. För Lennklo är hans återkomst betydelsefull.

– Vi har verkligen inte många stora utomhusverk här. Den onämnbare är ett tacksamt tillskott. Och Tillbergs efterlevande är jätteglada, de trodde sagan var slut. Men Den onämnbare verkar ha fler liv än en katt, säger Désirée Lennklo.

Allt pekar på att Den onämnbare kommer att fortsätta väcka frågor, känslor och nya tolkningar, precis som han gjort i över fyrtio år.