Laris Strunke – VATTENFALL


Laris Strunke född 1931 i Riga, ledamot i Kungliga Konstakademien, Stockholm, Laris Strunke fick 2001 Prins Eugen medaljen. Utbildad vid Academie Libre i Stockholm 1952-54, Konsthögskolan Stockholm 1954-59.

Första separatutställningen var på svenskfranska konstgalleriet i Stockholm 1959, nu 50 år senare ställer han ut i Tomelilla Konsthall.

Laris Strunke har representerat nutida svenskt måleri bland annat i Rom 1962, Mexico 1977, Budapest 1985, Beijing Xian Chengdu i Kina 1985-86, Australien 1997-1998, Buenos Aires Argentina 2001.

På senare år har Laris Strunke sökt sig till stora okonventionella och motsträviga utställningslokaler som industrifastigheter med en råhet och en icke tillrättalagd yta. Lokalerna har utan att ge upp sitt motstånd fått bidra till upplevelsen av målningarna på konstnärens villkor. Exempel på denna typ av utställningslokaler är Frösundavik 1995 som tidigare varit både ridhus och smörjhall, Röda Sten i Göteborg som bär dramatiska spår efter användningen som panncentral. Just den utställningen betecknades som .

Laris Strunke har också ställt ut under bar himmel, i Hide 1997 det gamla kalkbrottet på Gotland, där det dels hängde tre oljemålningar på duk som fick utsättas för väder och vind, dels målningar målade direkt på bergväggen med pigment utan bindemedel, ett konstverk som fanns kvar så länge naturen tillät det.

Nu senast i Haga, ett växthus på 900 kvm med tak och väggar av glas men utan mellanväggar, som blev scenen för de stora målningarnas orörliga rörelser i skiftande belysningar som morgon, middag, eftermiddag i regn, gråmulet och sol.

Vad kommer utställningen i Tomelilla Konsthall att handla om ???? MÅLERI. En livslång erfarenhet vad måleri är och hur man kan använda måleriets medel.

Alla målningar på utställningen har samma motiv med ursprungsimpuls . En rörelse. Tyngdkraftens närvaro. â?� K.Sivert Lindberg.

Ett tema med stor variationsrikedom.

Mellan åren 1986 och 1990 arbetade Laris med motiven Ensmärke och brutet Ensmärke detta resulterade i en svit om 100 målningar och nu Vattenfall. Samma motiv, samma grundformer upprepas gång på gång. Detta är då det konstanta, medan allt annat i sviten är föränderligt, färger naturligtvis, närhet och avstånd, ljus och mörker, fasthet och flimrande upplösthet, tyngd och lätthet, allvar och spiritualitet. Ett och samma motiv prövas i otaliga variationer, förvandlingar, tillägg och borttagningar. Summan blir inbjudan till ett detaljerat studium, till en resa mellan fast och skiftande. Någon gång sätter konstnären punkt, men resenären inser oräkneliga accenter och att förvandlingar är möjliga. Detta motiv kan ytterligare förändras liksom varje annat motiv och varje moment i tillvaron.

Det är inte lätt. Det är mycket svårt eller omöjligt att uttrycka i ord men man måste göra sig medveten om att Laris Strunke liksom en del andra konstnärer uttrycker hela livet, sin erfarenhet av livet, med måleriska medel. Motiv, färg, form, rörelse â?? man kan inte byta ut dem mot ord, tex vattenfall, repslinga, stålgrått, språng och tro att man fångar målningens tanke eller konstnärens upplevelse eller det som kommuniceras mellan bild och betraktare. Nej det är allvar, ett livsdrama med en konkretion som det saknas ord för.

Laris Strunke söker alltid en nära kontakt mellan målningar och det rum han ställer ut i. Det blir därför spännande att se hur han förhåller sig till Tomelilla Konsthalls strikt kubistiska rum. Rummet har sin väldiga bestämning fyra väggar och fyra hörn med pelare som gärna vill styra det man gör. Laris menar att man ska bli överraskad, oj då - kan man göra så här, istället för det oförutsägbara och det är detta som är hans stora drivkraft.

Arbetet med utställningen är för Laris unikt han har tidigare inte varit så produktiv så nära inpå öppnandet av utställningen. VATTENFALL är en svit målningar som påbörjades för ganska precis ett år sedan och som kommer innehålla målningar där färgen inte hunnit torka.