#23 – Maria Jansson, anhörigsamordnare
Det här är ett transkriberat avsnitt av tomelillapodden.
Intro: Välkommen till Tomelillapodden, en podcast om arbete och livet i Tomelilla på Österlen.
(Musik)
Maria: Välkommen till Tomelillapodden, Maria Jansson.
Maria Jansson: Tack så mycket.
Maria: Du har ju två uppdrag här i kommunen, dels som fackligt engagerad, dels som anhörigsamordnare. Det där med att vara fackligt engagerad det är ju kopplat direkt till arbete. Tomelillapodden handlar om arbete och livet här i Tomelilla på Österlen, men det där med att vara anhörig det påverkar livet för många. Men det är kanske inte alla som vet vad man är om man är anhörig, och hur påverkar det livet? Så jag tänkte vi ska börja där. Vem är anhörig?
Maria Jansson: Jag jobbar ju mot anhöriga och de som vårdar en som är närstående. Under socialtjänstlagen jobbar jag och det innebär att man ska erbjuda anhöriga [stöd] för att underlätta för en som vårdar någon som är långvarigt sjuk, äldre eller stödjer en närstående som har funktionshinder.
Det kan vara allt från cancer, stroke, en som har äldre. Olika diagnoser på barn, föräldrarna där stöttar jag. Så det är många grupper. Alla som är över 18 år, där stöttar jag de anhöriga.
Maria: Någon gång i livet kommer ju de flesta vara anhörig. Ungefär hur många tror du att det berör, alltså vuxna som hjälper en förälder, ett barn eller en vän som är i behov av hjälp? Hur många är det ungefär i Tomelilla?
Maria Jansson: Tittar man i hela Sverige så är det 1,3 miljoner, räknar man då ner det i Tomelilla så är det cirka 1900. Men alla behöver ju inte stöd och hjälp, utan det är en del. Jag har kontakt med cirka 100 olika personer. En del behöver bara ett telefonsamtal, tips och råd, där jag liksom coachar rätt - vem ska jag ta kontakt med? Någon annan behöver ett samtal eller vill träffa andra i samma situation.
Maria: Tror du att det kan vara så att man inte tänker på att man är något som heter anhörig?
Maria Jansson: Ja, anhörig-ordet, det är ju ett ord man använder bara. Men de anhöriga ser inte sig själva som anhörig. Utan man gör saker och hjälper en närstående av plikten. En närstående det kan vara en granne, det kan vara en vän, det kan vara ens barn, föräldrar, syskon. Där behöver inte vara biologiska band för att man ska vårda en anhörig, utan vi stöttar alla som hjälper någon.
Maria: Om jag har en vän som har cancer som jag hjälper, eller en man som är kroniskt sjuk eller ett barn med en funktionsnedsättning, vad kan jag få för stöd utav dig och kommunen?
Maria Jansson: De olika stödinsatserna består av både ett indirekt stöd och ett direkt stöd. Det direkta stödet det kan vara att den närstående får avlösning eller vård i hemmet, hemtjänst, hjälpmedel, andra olika hjälpmedel.
Det direkta stödet mot anhöriga det kan vara ett samtal, det kan vara att vara med i anhöriggrupper. Vi har massagestol, vi har ett ljusrum. Men det är väldigt individuellt anpassat. Man tittar på varje enskild person och så försöker man stötta och hjälpa dem i den situationen de är i, och inte bara titta på den personen, utan man tittar på helhetsperspektivet, på hela familjen så att alla får det stöd och den hjälp som man kan hjälpa till med. För man kan ju inte förändra situationen, utan man måste göra det bästa av situationen.
Maria: Vad är utmaningarna i ditt jobb som anhörigsamordnare?
Maria Jansson: Man kan få frågan ibland av en anhörig till exempel: Men hur länge ska jag orka hålla på så här? Situationen är ju som den är, så det är ju bara den anhörige själv som kan bestämma hur länge man orkar genom olika stödinsatser. Orkar man inte längre så måste samhället ta över vården, men man vill ju så länge som möjligt. Det är ju en utmaning. Man jobbar ju hela tiden, istället för att två ska bli sjuka så ska ju den anhöriga hålla sig frisk så länge som möjligt och inte själv bli sjuk också. Det är ju en utmaning.
Maria: Är dåligt samvete någonting som många brottas med?
MariaJansson: Absolut. Skam. Skuld. Dåligt samvete. Man tappar ibland det sociala nätverket för man orkar inte bjuda hem, man orkar inte gå bort. Så det blir ett väldigt begränsat socialt nätverk. Då kan en anhöriggrupp verkligen vara ett tillfälle när man träffar andra i samma situation som förstår varandra på ett väldigt bra sätt.
Maria: Och kan ge tips och råd kanske?
Maria Jansson: Absolut. Och det handlar om: Ja, men det har jag varit med om och då gjorde vi så här och så här – Jaha, det kanske man skulle prova. Så är det hela tiden när man träffar andra i samma situation.
Man tror ju att man är ganska ensam: Det är väl bara jag som har det så här jobbigt, det är väl bara jag som gör detta? Nä, det är ju hur många som helst. Som sagt när man tittar på statistiken och ser hur många det är som hjälper och stöttar någon bara i lilla Tomelilla - nästan 2000 - så är vi ju många.
Maria: För att få ihop de här grupperna, där det kanske gäller en sällsynt diagnos eller så, så samarbetar ni med andra kommuner i närheten, eller hur?
Maria Jansson: Ja, Sydöstra Skånes kommuner. Simrishamn, Sjöbo, Tomelilla, Ystad och Skurup, vi samarbetar. Vi som är anhörigkonsulenter i dessa, vi träffas kontinuerligt och samlar för att vi ska kunna samla grupper som är ungefär liknande. För att då sprida information att det finns anhörigstöd, för det är fortfarande många som inte ens vet att det finns stöd för anhöriga, så står vi på sjukhusen – Ystad och Simrishamn – och informerar och berättar. Ute i olika sammanhang, pensionärsorganisationer, stora träffar, då står vi där och informerar. Sen har vi även utbildningstillfälle, storföreläsningar som vi har tillsammans. Det kan vara i Tomelilla, det kan vara i Ystad. Då bjuder man in till en gratisföreläsning i olika ämnen.
Maria: Kostar det någonting att få anhörigstöd eller stödinsatser från dig och kommunen?
Maria Jansson: Nej, anhörigstödet kostar ingenting. Och jag för ingen dokumentation, jag för bara minnesanteckningar. Jag får inte dokumentera någonting. Det gör att många känner en trygghet för ibland när man ska dokumentera så kanske den närstående får reda på vad som står där.
När man går och pratar här i ett samtal så kan man säga saker som ingen annan behöver höra. Man måste få ”kräka” av sig helt enkelt ibland, för att orka och må lite bättre sen när man får säga det till någon som inte är en dotter eller nära vän. Man vill inte alltid prata om den sjuka där utan det vill man göra någon annanstans
Maria: Om man känner att man vill komma i kontakt med dig, man kanske inte riktigt än behöver något samtal, men man vill veta lite mer. Hur kommer man i kontakt med dig?
Maria Jansson: Jag vill ju nå dem innan man egentligen behöver stöd och hjälp precis som du säger. Bara att ta kontakt och kolla att jag finns, så att man vet att när man väl behöver kanske stöd och hjälp, är aldrig fel. Vi har en broschyr, vi finns på Tomelilla kommuns hemsida och vi finns på Facebook. Det finns en mejladress och det finns ett telefonnummer. Svarar jag inte direkt så ringer jag alltid tillbaka.
Maria: Så, man tittar på Tomelilla kommuns hemsida. Sen når man dig via Tomelilla direkt också gissar jag?
Maria Jansson: Absolut, man ringer ju alltid 0417 - 18 000 till Tomelilla direkt och så blir man kopplad rätt. Mejladressen finns ju också om man vill nå mig.
Maria: Att vara anhörig innebär ibland, sa du, att man känner sig ensam om sin situation. Även om man kanske inte är ensam för man vårdar någon i sin närhet. Men att vara ensam det är också något som påverkar en och gör en nedstämd.
Maria Jansson: Det jobbar vi också med nu i Tomelilla. Vi har jobbat ganska länge tillsammans med Röda korset och Kyrkan med en så kallad väntjänst som vi kallar glädjespridare som en gemensam nämnare, att ofrivillig ensamhet försöker vi förebygga. Då är det en vän som kan gå hem och besöka eller att man träffas någonstans och går ut och går, olika saker. Vi har utvidgat det i år med att man kan ha en måltidsvän. Antingen kommer någon hem till en och äter tillsammans, så betalar kommunen för måltidsvännens måltid. Eller så äter man på ett av våra boenden, vi har ju Byavången i Skåne Tranås, Norrevång i Tomelilla och Brinkehem i Brösarp.
Maria: Det lät ju så underbart. Glädjespridare, vem vill inte vara det? Det måste vara lätt att hitta folk som vill vara glädjespridare?
Maria Jansson: Det är lite svårare idag att hitta frivilliga. Många av de frivilliga är ju äldre. Men just nu när vi har skickat ut om måltidsvän så har jag faktiskt fått många yngre som också är intresserade. Vi hoppas att få igång detta. Vi har ju börjat fundera också på ung i omsorg, att yngre ska gå ut och besöka på boenden, vara vänner där. Så vi hoppas att det också ska kunna gynna de som är ofrivilligt ensamma.
Maria: Det låter ju som en fantastisk möjlighet att få träffa någon äldre och ta del utav deras erfarenhet och höra om deras livsöden helt enkelt.
Maria Jansson: Det är ju så. Sådana här möten är ju en win/win. Den som besöker får träffa någon och den som kände sig ensam träffar någon och man har ett utbyte och har roligt tillsammans. Sen blir det en vänskap som man har med sig resten av det livet. Det är ett positivt utbyte för båda parterna.
Maria: Jag tänkte vi skulle prata lite vad som lockade dig till att jobba i kommunen, för du har jobbat i Tomelilla i ganska många år.
Maria Jansson: Ja, jag är inne på mitt 25:e år i år.
Maria: Grattis, det är ju jubileumsår. Vad var det som först fick dig att känna att du ville jobba med människor?
Maria Jansson: Jag har alltid tyckt om människor, och speciellt äldre människor, att man kan stötta och hjälpa. Jag började att jobba som sommarvikarie sen läste jag till undersköterska och fick jobb på Byavången, där jag har mitt kontor idag, och jobbade som undersköterska. Jag har jobbat både dag och natt, serviceavdelning, demensavdelning. Sen läste jag vidare och jobbade som arbetslagsledare och enhetschef, och sen jobbade jag faktiskt lite med årsarbetstid och var projektledare där. Efter det så blev det här med anhörigstöd aktuellt, vi fick pengar från regeringen, och jag tyckte det var jätteintressant att stötta den biten. Man utvecklar sig själv och man ser andra bitar också.
När man jobbar i vården tänkte man inte så mycket på de anhöriga, vilket man har sett. Alla måste ha anhörigglasögon på sig. Då läste jag anhörigstöd i helhetsperspektiv, högskoleutbildning. Sen dess har jag jobbat med detta och trivs jättebra. Bara att finnas och sitta och lyssna på människor att det kan ge så väldigt mycket, det värmer i hjärtat.
Maria: Nu hjälper du andra med hjälp utav din erfarenhet, både anhöriga, men också andra som arbetar i kommunen för du är fackligt engagerad.
Maria Jansson: Ja, jag sitter som ordförande i Vision, fackförbundet här i Tomelilla. Vi har 92 stycken medlemmar just nu. Det är ju mest tjänstemän som vi har i vår fackliga organisation.
Maria: Jag tänker att samhället, vi blir mer och mer individualister säger man, så varför ska man gå med i ett fack? Varför engagerar man sig i facket dessutom?
Maria Jansson: För att man är intresserad av mänskliga rättigheter. Vision är ju en Fair Union, man tittar på rättsligt arbete och så miljöarbete. Att man har hela den biten, det betyder mycket för mig. Alla ska ha sina rättigheter, men även att man tänker på miljön är en stor viktig bit när samhället ser ut som det gör idag.
Att allas röster blir hörda, det känns som att det är viktigt att alla får säga sin sak. Sen är det ett beslut, och det är inte alltid enighet, men alla har framfört och det står i ett protokoll om man är enig eller inte. Ibland är vi eniga och ibland inte, men vi måste alltid rätta oss efter beslutet. Men vi har fått vara med och säga vår åsikt, och det tycker jag är viktigt att alla har möjlighet till.
Maria: Hur är Tomelilla kommun att samarbeta med då?
Maria Jansson: Det har blivit mycket bättre sista åren och vi har fått ett bra samverkansflyt tycker jag. Man får information, och sen blir det då ett beslut, och man går i rätt ordning. Ju mer man känner personalavdelningen och man känner cheferna så blir det lättare att samverka. Jag tycker det flyter på bra.
Maria: Om man är intresserad av vad det innebär att vara med som medlem, hur tar man reda på det?
Maria Jansson: Då tar man bara kontakt med någon av oss i styrelsen. Man kan ta kontakt med mig. Det står också på forum, Tomelilla kommuns intranät, vilka som är med i styrelsen. Och så kan man ta kontakt med någon av oss så hjälper vi er. Eller så går man bara in på Visions hemsida och klickar i. Det går också jättebra. Sen är man välkommen att vara med i styrelsearbetet. Man kan bara vara ombud på sin arbetsplats och se till att man får information ut till de olika ställena.
Maria: Du tar hand om många känns det som, i ditt jobb. Du hjälper många på olika sätt. Hur orkar man med det, var får du din energi?
Maria Jansson: Jag känner att det ger så mycket tillbaka när man lyssnar på andra och den här tacksamheten som är så stor. Samtidigt ibland så bär man på väldigt tunga saker när en familj har mist någon och man har stöttat dem länge. Då har vi faktiskt tillsammans i SÖSK handledning en gång i månaden. Man måste lägga det någonstans, så det är viktigt att man får göra det och det känns jättebra. Det gör också att man orkar.
Maria: Om man har lyssnat på det här och kommit på att jag är ju anhörig.
Maria Jansson: Då ska man absolut ta kontakt med mig, snarast möjligt.
Maria: Och en gång till, hur kommer man i kontakt med dig?
Maria Jansson: Man kan ringa direkt till Tomelilla direkt på 0417–18000. Eller så finns jag på min mejladress, den finns på kommunens hemsida. Det är bara mitt namn och tomelilla.se, alltså maria.jansson@tomelilla.se.
Maria: Och man kan känna sig trygg med att man är helt anonym, och att det inte blir någon dokumentation av det man säger.
Maria Jansson: Absolut. Vill man kan man även söka på anhörigstöd Tomelilla kommuns Facebooksida och skriva ett litet meddelande där.
Maria: Alla vägar bär till anhörigstödet, helt enkelt.
Maria Jansson: Ibland kanske man inte ens själv vill ringa. Har man då kontakt med någon annan i kommunen, eller ringer kommunens växel så kan man säga: Vill du be anhörigstödet ringa mig? Så ringer jag upp. Men bara om man själv har gett ett medgivande så tar jag kontakt.
Maria: Jättebra att veta. Och så kan man gå in på hemsidan och kolla program och olika grupper ni har just nu.
Maria Jansson: Vill man veta exakt och få dagsfärskt så ringer man.
Maria: Jättebra. Tack så mycket Maria.
Maria Jansson: Tack själv.
Du har nu lyssnat till Tomelillapodden. En podcast om arbete och livet i Tomelilla på Österlen.
(Musik)