#25 – Elise Tufvesson, biblioteksassistent

Det här är ett transkriberat avsnitt av tomelillapodden.

Intro: Välkommen till Tomelillapodden, en podcast om arbete och livet i Tomelilla på Österlen.

(Musik)

Maria: Välkommen till Tomelillapodden, Elise Tufvesson.

Elise: Tack så mycket.

Maria: Du jobbar ju på biblioteket här i Tomelilla. På barn- och ungdomsavdelningen.

Elise: Det stämmer.

Maria: Om jag säger så här: [Viskandes] ”Ssshh! Nu måste ni vara tysta, vi är på biblioteket”. Vad tänker du då?

Elise: Då säger jag: ”Ja, det kanske du sa för trettio år sedan”. Men idag är det inte riktigt så på bibliotek upplever jag. Bibliotek fungerar ju numera som mötesplatser, och det finns egentligen inga krav på att man inte får prata eller föra liv.

Maria: Om jag då hade varit borta från ett bibliotek i trettio år, och kom in idag på Tomelilla bibliotek och kulturhus, exempelvis. Vad skulle jag bli mest förvånad över tror du?

Elise: Jag tror du skulle bli förvånad över den välkomnande miljön kanske. Jag var ju inte i biblioteksbranschen för trettio år sedan, men som jag själv minns det när jag var liten så var det ju… jag ser framför mig bokhyllor och vuxna och kanske till viss mån barn också som gick runt och letade böcker.

Men idag har vi mycket mer är så, det är ju mycket datorer och IT och sen fungerar det mycket som mötesplats, som jag nämnde. Det är ett ställe där man kan vara, som ett offentligt vardagsrum i princip. Det kostar ingenting att vara där, man kan läsa högt för sitt barn, man kan leka. På Tomelilla bibliotek har vi ett litet leksaksbageri till exempel. Man kan sitta och lyssna på musik i hörlurar i någon fåtölj. Det är helt enkelt ett ställe att hänga på.

Maria: Att hänga på? Då tänker jag fritidsgård. Blir det lite som en fritidsgård på biblioteket ibland?

Elise: Det kan ha vissa tendenser, på så vis att det är öppet för alla, alla är välkomna och vi ser gärna att alla känner sig välkomna, stora som små. Vi som jobbar på biblioteket vi är ju egentligen inte fritidspedagoger, så vi har inte resurser att hantera en fritidsgårdsmiljö. Så mycket kan jag säga. Men däremot ser vi jättegärna att till exempel barn och unga använder biblioteket precis så som det är tänkt – en öppen plats där vi kan vara och göra det vi tycker om att göra och träffas. Och dessutom att söka information och möta personalen.

Maria: Varför är det då viktigt för barn att läsa och bli inspirerade till det?

Elise: Läsning är jätteviktigt för alla, och precis som du säger för barn, i synnerhet eftersom det är när vi är små som det börjar. Att läsa handlar ju dels om att lära sig nya ord. Jag tror det är så att åtta av tio ord som vi kan har vi lärt oss genom läsning, skriftspråk. Och det är i princip två av tio ord som vi lär oss genom vardagstalet. Det betyder att vi får ett rikare ordförråd genom läsning. Det kan handla om det.

Men läsning handlar också om att kunna ta till sig en berättelse, att förstå ett sammanhang. Den som läser och har hört många berättelser tidigare i sitt liv kommer lättare att kunna förstå sammanhang. Det handlar om ord, det handlar om att förstå ett sammanhang men det handlar också om empati. För när vi läser, om vi läser till exempel skönlitteratur, så sätter vi oss in i andra världar och upplever någonting som vi kanske inte själva har upplevt men kan identifiera oss själva med. Så det handlar också om den här mellanmänskliga faktorn.

Maria: Då erbjuder ni många olika aktiviteter på biblioteket för att locka och inspirera föräldrar, och framförallt barnen såklart till böckernas värld. Kan man säga så?

Elise: Ja, det kan man absolut säga. Först och främst är det ju på biblioteket som alla böckerna finns. Det är en riktig guldgruva. Det hoppas jag så många som möjligt tar del av eftersom allting är gratis. Vi har inte heller böter på barnböcker på biblioteket i Tomelilla.

Men vi jobbar mycket med att ha evenemang för medborgarna som är gratis. Det är då ett sätt att öppna upp biblioteket och göra det tillgängligt och intressant för så många som möjligt, så att fler vistas i den här miljön där också böckerna finns, där man kan bli inspirerad. Vi har dels föreställningar som riktar sig till lite mindre barn i förskoleåldern och där barnen får ta del av kultur. Det är oftast jätteroligt och blir alltid fullsatt. Det känns som att vi skulle vilja utöka utbudet om vi kan.

Sen har vi också återkommande programpunkter varje termin, vi har haft något som heter babyhäng i flera terminer. Det är en jätterolig programpunkt som är i princip babyrytmik för nyfödda bebisar och deras föräldrar, bebisar mellan två och nitton månader gamla. Vid de här tillfällena så har vi även bokprat. Så det är babyrytmik och där samarbetar vi på biblioteket med kulturskolan – två riktigt grymma pedagoger från kulturskolan – som håller i själva sångstunden och babyrytmiken, och sen så vid något tillfälle har vi bokprat och babysagor.

Vi pratar också om vikten av att läsa högt för sina barn, och det kan man börja med redan när barnet är nyfött. Det är aldrig försent att börja, men det är absolut aldrig för tidigt att börja heller, det här med högläsning. Dessutom vill jag också nämna att i det här babyhängkonceptet har vi också oftast en eller två visningar i konsthallen. Då är det babyvisningar som är riktade till barnen där de får känna på konsten utifrån sina förutsättningar känna, titta, smaka, lukta. Det är ett jättekul samarbete som vi har i kulturhuset mellan konsthall, kulturskolan och biblioteket.

Maria: Vad roligt tänker jag. Det hade man ju inte hittat för trettio år sedan, att man fick känna, lukta och höra. Att bebisar, som låter ibland, var så välkomna på biblioteket. Det är ju ett sätt då att inspirera till att läsa för barn så tidigt som möjligt gissar ju.

Elise: Precis. Nä, det har du nog rätt i, det hade man kanske inte hittat för trettio år sedan. Jag vet faktiskt inte. Jag vill tro att det är en inspirerande och rolig miljö för de som kommer och jag tror absolut att, i och med att det äger rum på biblioteket, att vi har det här samarbetet, så blir det en koppling till böckerna och sagorna också. Det är många visor för barn som också är baserade på sagor.

Maria: Man kan säga: Snacka om att få det med modersmjölken då. Jag är nyfiken på biblioteket som mötesplats. Vi pratade innan om, inte som en fritidsgård, men att man är välkommen och att det är händer positiva saker på ett bibliotek för barn. Ni hade ett samarbete med fritidsgården, vill du berätta?

Elise: Det stämmer. Jättegärna. Det var något som initierades av våra stammisar på biblioteket. När jag säger stammisar på biblioteket då tänker man kanske en äldre målgrupp, men här var det ett gäng barn som brukar komma till biblioteket och hänga där. Vi samlades runt bordet lite spontant en eftermiddag och jag frågade dem: vad skulle ni vilja göra? De hade massor av idéer. De ville ha någon pizzakväll, de ville ha glasskväll, de hade massa förslag på filmer de ville att vi skulle visa.

Den idén de brann allra mest för var pizzaidén, de ville baka pizza och förmodligen också äta pizza [skratt]. Jag tänkte, hur skulle vi kunna göra detta, för jag blev så glad att de hade egna idéer. De sa ju även när de hade den idén att: ”då kan ni bokprata och så kan vi göra pizza”. För dem var det ändå som att det fanns en koppling, att vi skulle göra det från bibliotekets håll. Vi funderade lite på hur skulle vi kunna tillmötesgå denna idé.

Det hänger också ihop med barnkonventionen som nu har blivit lag, att barn och ungas delaktighet och inflytande är viktigt i det vi erbjuder, vilket utbud vi erbjuder. Har de önskemål så ska vi i alla fall lyssna in dem och se vad det finns för möjligheter. Så vi kontaktade fritidsgården Soffta och fältarna (fältassistenterna) här i Tomelilla, och frågade: skulle ni vara intresserade av att vi gjorde detta ihop? För på Soffta, fritidsgården, finns det kök och mycket större lokaler, mycket mer möjligheter.

Vi satte igång ganska snart och hade en ganska tajt tidsplan på detta. Det är också viktigt när barn har idéer så kan vi inte säga: ”det kommer hösten 2020,” utan då får det hända ganska snabbt. Vi arrangerade några möten, planerade, sen arrangerade vi det här evenemanget som vi kallade ”sugen på pizza”. Barn fick anmäla sig att vara med och baka pizza, äta pizza. Sen hade vi lite quiz, bokprat och aktiviteter en dag när Soffta egentligen var stängt. Det roliga där var ju att det blev fullbokat väldigt snabbt och det var högt tryck på detta.

Så att det var ett jätteroligt samarbete för att få in den här läsinspirationen tillsammans med en aktivitet som de själva hade önskat. Dessutom var det jätteroligt för oss på biblioteket att samarbeta med Soffta och fältassistenterna här i kommunen. Så det hoppas jag vi kommer kunna göra mer av. Och det kändes som att alla vi i teamet som genomförde det här evenemanget var jättenöjda, och vi kommer att följa upp det med flera grejer. Men det krävs ju planering, resurser och tid. Men det kan det vara värt.

Maria: Och vad sa barnen sedan efteråt?

Elise: De var jättenöjda, och mätta. Jag blev jätteimponerad av deras engagemang i quizet. För då hade vi ett quiz som kombinerade frågor om pizza, frågor om trivselregler och frågor om biblioteket. De var engagerade i detta och tävlingsinriktade. Det måste jag säga att det var roligt att se.

Maria: Då får vi se vad nästa önskemål blir.

Elise: Exakt, det får vi se.

Maria: Jag har ett önskemål utav dig. Jag är förälder till tre barn, varav äldsta är tretton. Och det är en sådan här svår ålder, eller det är kanske mer personlighet, där jag inte vet hur jag ska inspirera till läsning riktigt.

Elise: Intressant, och intressant ålder. Tretton… från tretton och upp så är det väldigt svårt att nå nya läsare och att komma med en bok och säga: ”läs den här”. Jag förstår att du har frågeställningar här. Mitt första tips skulle då kunna vara att börja i tid. Det handlar då kanske om att börja när barnet är så litet som ett år, tre, fyra år, läsa bilderböcker tillsammans. Läsa och prata om en bilderbok. Vad händer sen? Prata om framsidan och så.

Sen fortsätter det i skolan, barnet börjar skolan. Ett barn som knäcker läskoden vid åtta/nio-års ålder eller lite senare tycker det är roligt att läsa, men ett barn som inte riktigt knäcker koden, inte riktigt förstår sammanhang tycker inte det är roligt.

Vad är det som då gör att ett barn vill börja läsa? Det kan handla dels om att få läsa om det man är intresserad av. Till exempel läsa en bok om dinosaurer istället för att läsa en skönlitterär kapitelbok. Det skulle vara ett tips då, börja i tid. Men det kanske känns lite för sent nu?

Maria: Jag tänker: det är aldrig för sent.

Elise: Det är faktiskt aldrig för sent, men det blir ju svårare. Ett annat sätt är att själv ta en bok. Du som förälder du tar en bok och faktiskt visar att du sitter och läser en bok. Det inspirerar också. Det kanske också gäller egentligen för mindre barn. Det skulle kunna vara att få in en vana.

Generellt så tänker jag också på hemmet, hur är det inrett? Har barnet en bokhylla där det specifikt står böcker? Eller är böcker helt frånvarande i hemmet? Är böcker helt frånvarande blir barnet kanske mindre benägen att intressera sig. Eller ha en mysig läshörna med böcker.

Sen tror jag, som jag själv tycker är viktigt, det är att få läsa böcker som man är intresserad av. För det finns böcker om precis allt. Din trettonåring har säkert något väldigt specifikt intresse, och har kanske aldrig har kommit i kontakt med böcker om det. Det kan vara fackböcker, men det kan också vara böcker om identitet. Det finns mycket att identifiera sig med. Eller spännande berättelser eller äventyr. Någonting sådant.

Maria: När jag var liten, så var serietidningar, det skulle man inte läsa. Då hade man inte läst på något sätt. Det kanske sitter i ryggmärgen lite hos mig. Är det okej att läsa serietidningar? [Skratt]

Elise: Ja, absolut

Maria: Gälls det, räcker det? [Skratt]

Elise: Det gälls, det gälls. Definitivt, det är inte alls fel. Idag har vi en helt annan syn. Serietidningar – många av dem har ju till och med ett riktigt bra språk. Det finns mycket att lära sig, utryck och metaforer och sådant. Sen finns det absolut många böcker som innehåller både bild och text som kan vara mer inspirerande för andra. Jag rekommenderar att komma ihåg vilka serietidningar ni själva läste, vissa av dem finns faktiskt fortfarande. Och dem är riktigt bra. Nya utgåvor och så där.

Sen finns det de som är intresserade av manga till exempel, det är också läsning och det är också böcker. Om du som förälder visar intresse för vad ditt barn läser och pratar om det, ställer frågor. De flesta människorna tycker om att bli lyssnade på. Börjar barnet berätta och du fortsätter lyssna aktivt och ställer följdfrågor så tror jag att det kan skapa ett engagemang också.

Maria: Och om man känner som förälder eller som barn att man behöver lite inspiration och kunskap så är man ju såklart välkommen hos er på biblioteket.

Elise: Absolut, det är en mycket bra anledning att komma till biblioteket. För det första har vi ju riktigt bra böcker där, och personalen, vi hjälper er jättegärna.

Maria: Tack snälla. Då kommer vi.

Elise: Välkomna.

Maria: Tack.

Du har nu lyssnat till Tomelillapodden. En podcast om arbete och livet i Tomelilla på Österlen.

(Musik)