Övraby mölla

Det finns två typer av väderkvarnar i Sverige; stubbamöllor och holländare.

Vid en stubbamölla vrids hela möllan, medan på en mölla av holländaretyp vrids endast den övre delen, den så kallade hättan. Övraby mölla är en holländare som dessutom är självdrejande, vilket innebär att den automatiskt ställer in sig rätt mot vinden.

Möllan och möllebostaden byggdes 1887 av möllaren Ola Andersson med hjälp av möllebyggaren Anders Östberg. Efter Ola Andersson togs driften av möllan över av hans son Anders fram till 1943 då driften övertogs av Nils Broomé. Nils Broomé malde med vindkraft ända till 1974 då han sålde möllan. Han var då den siste möllaren på Österlen som körde i kommersiell drift med vindkraft. 1974 övertogs möllan av den nybildade föreningen Övraby mölla som sedan dess varit möllans ägare och vårdare.

För att få ut kraften av vinden måste man sätta segel på möllans vingar. Detta görs genom att man frilägger bromsen genom att dra i kedjan som sitter i den vita bommen som sticker ut från hättan. Sedan drar man ner en vinge i taget mot segelbanan, som går runt hela möllan. Därefter är det bara att klättra upp och göra fast ett segel i taget. Sen är det klart att släppa bromsen och möllan börjar snurra, under förutsättning att det blåser.

Genom möllans portar körde lantbrukarna in med häst och vagn. Därefter hissades säckarna med säd upp till översta loftet med hjälp av en hiss som drevs med vindkraft. När lasten var upphissad körde man ut genom porten på baksidan. Sen var det antingen att vänta tills säden var mald, och då kanske dricka kaffe inne hos möllaren, eller så körde man hem för att komma tillbaka senare efter mjölet.

När man stiger in i möllan kommer man först upp till andra våningen i foten. Där lagras spannmålssäckarna. Därefter kommer vi upp på ”maleloftet”. Det är där man maler böndernas säd. Härifrån gård man ut på segelbanan där man når vingarna.

När man frilagt bromsen och med hjälp av en lång stör med krok i ändan dragit ner en vinge, når denna ända ner till golvet, så det är lätt att klättra upp och fästa seglet. Därefter för man iväg den vingen och drar sedan ner nästa vinge. Så fortsätter man tills alla vingar är påseglade.

Inuti möllan kan möllaren reglera hur hårt stenarna ligger mot varandra och därmed ställa in hur finmalt mjöl han vill ha. Ju mer det blåser desto mer säd kan han mata på och därmed få högre kapacitet på kvarnen.